Inatt upplevde jag något väldigt hemskt. Att vakna till och tro att man är någonannanstans är verkligen inte roligt.
Satte mig upp i sängen vid kvart i tre, var helt säker på att jag var i kungsbacka. Skulle ta min telefon som brukar ligga på databordet, men hur mycket jag än sökte med mina händer (sov fortfarande lite, men inte helt) efter databordet som skulle vara på min högra sida, men hur mycket jag än sökte så fanns det inte där. Sedan insåg jag att jag inte hörde någon annan andas, och min första tanke blev panik, krille har slutat andas. Började känna efter Krille som enligt mina beräkningar skulle ligga på min vänstra sida men han var inte där. Då började tankarna på var fan han hade tagit vägen, han skulle ju inte ha jouren nu så varför låg han inte och sov. Jag försökte lokalisera mig var jag egentligen befann mig i sängen, och jag var jättenära att ramla av sängen som jag undersökte allt. Rättsom det var får jag tag i mitt täckte, alltså själva täcket som är inuti påslakanet. Och mitt sånt känns lite speciellt, DÅ vaknar jag och inser att jag inte är i Kungsbacka, utan i skåne i mitt eget rum och i min egen säng.

Det var en sån jäkla lättnad och jag la mig ner i sängen igen.
Men fy alltså vilken hemsk känsla det var att inte något stämmer överens med var man tror man är