Ska snart sova, men måste skriva av mig lite först.
I 2,5 timme har jag läst igenom hela min facebook från start, jättemånga minne och roligheter som gjorde att jag skrattade högt här i min ensamhet och kom ihåg så mycket saker jag gjort.

Speciella minne fick jag från en period i december/januari. Tiden då jag var på väg att bli tillsammans med Krille.
Så otroligt mycket drama det var, så mycket bråk, så mycket tjafs.
Allting gjorde att jag tvekade på om jag verkligen tänkte bli tillsammans med min nuvarande snubbe. Jag var så sjukt kluven och mådde inte bra med tanken på att jag skulle förlora folk hur jag än gjorde.
Den 24 januari bestämde jag mig, jag bestämde mig helt enkelt för att följa mitt hjärta och valde att bli tillsammans med Krille.
Dramat fortsatte och jag förlorade vänner pga detta valet. Det var något jag fick acceptera.
Så mycket skitsnack det fanns, det var helt sjukt. Jag vet så mycket nu i efterhand vad folk har sagt och framför allt ljugit om. Något jag var så arg över var att folk som jag inte hade gjort ett piss vände sig emot mig, men jag struntade i det sen, det var deras val.
Under den här perioden förlorade även jag och Bäver vår vänskap, det var arga miner hit och dit och en massa tjafs, men vi löste det och idag står vi här som väldigt nära vänner, enligt mig iaf ;)
Vi pratar om allt mellan himmel och jord och jag är evigt tacksam för denna tjejen.

När jag ser tillbaka på denna perioden med allt bråk så har jag bara ett ord att säga; LÖJLIGT!
Hade detta varit idag hade jag inte lagt ner någon energi på de människorna som valde att säga upp vår vänskap. Er förlust. 

Hade jag och krille bara hållt i någon månad så hade jag känt att det var onödigt att offra allt jag gjorde för honom, men vi har passerat 8 månader ihop nu. Det säger ändå en del, det var värt att göra som jag gjorde. 
Jag har kanske förlorat 1 eller 2 vänner pga detta, men det var 9 månader sedan. Det borde vara överstökat och man borde kunna vara vän med dom människorna igen.  

Jag ångrar inte vad jag gjorde.

Den här perioden fick mig att inse vilka jag kan kalla vänner och vilka jag kan kalla kompisar.
En vän är en som inte ljuger, en som man kan berätta väldigt mycket för och verkligen känna att det stannar hos den personen.
En kompis är en som man berättar lite för, men som man är väldigt noga med vad man berättar och inte. En kompis kan man ha väldigt kul med, men man litar inte så mycket på den personen.

Jag vet vilka som är mina vänner, jag vet vilka som är mina kompisar.

Vet egentligen inte vad jag vill ha sagt med detta inlägget, men efter att ha läst igenom mina facebook statusar kände jag bara för att skriva av mig angående detta.
Jag borde sova. Min vän, bäver hämtar mig 11.02 imorgon för att vara exakt ;)

Godnatt på er