Det är helt galet hur mycket kärlek man kan känna till djur.
När jag var liten hade vi en kisekatt och nu minns jag inte så mycket om hur jag kände för honom då men tror mest bara jag såg honom som det han var, en vanlig katt.

Men nu när jag är äldre så inser man hur mycket djur betyder. Dessa katterna som jag lägger upp bilder på ibland, Rosa och Kajsa, ja dom är inte ens mina. Det är Christophers men eftersom jag hör ihop med honom hör jag automatiskt ihop med katterna. Och jag älskar dom små liven. Även fast dom trampar sönder min bröstkorg på nätterna, även fast dom trampar in min navelpiercing till tarmarna.

Kajsa är den självständiga av dom, hon ligger ofta och sover i sovrummet om dagarna, hon är visserligen gammal som gatan nu också men när hon väl kommer och vill kela så är hon så go. Men om nätterna ligger sessan alltid vid våra fötter eller på någon av oss.
Rosa är den keligaste katten man kan hitta. Även den som ska ha uppmärksamhet hela tiden haha. Vänder man ryggen åt henne i sängen promenerar hon vackert över en så man kollar på henne och klappar henne.  

Men dom är så underbara våra små hårbollar.