Jag har länge funderat på om jag fortfarande är glutenintolerant.
Så många gånger jag har tänkt att "tänk så har det försvunnit". Jag tar tillbaka den tanken.
Det har inte försvunnit. Utan att veta om det käkade jag mat med gluten i. Det gick ca 4 timmar sedan var det kört. Nu är jag inne på tredje dagen med magsmärtor och jag pallar inte mer.

Igår hade jag en lugn kväll med bävsan och steffsan inne i stan, vi kollade film, ja när vi väl hade bestämt oss efter att ha stått inne på filmkedjan i cirkus 30 minuter.. Men vid elva eller något kände jag att min kära mage inte pallade mer. Visst, smärtorna försvann inte bara för jag kom hem, men tanken på att få lägga mig i sängen och somna och slippa kramperna i magen lät ganska underbar.
La mig och kollade på ett avsnitt av Pretty Little liars (jävla spännande serie för den delen också)
Och precis innan jag äntligen skulle få sova dök plutten upp. Brukar också dyka upp hos någon 00.45 ibland, nat ;)
Men alla som tycker synd om mig och min mage är välkomna.

Lite läskigt var det dock när jag vaknade imorse och bara "shit, klockan är mycket, pluttisen har försovit sig till golftävlingen". Vänder mig om och ska väcka honom och då är han borta. Tog mig typ 10 minuter innan jag kom ihåg att jag faktiskt gick upp med honom imorse men var nog vääääldigt sovande i hjärnan fortfarande.

Nu ska jag kicka igång min dag så får vi se vart jag hamnar.

En styck bild som beskriver hur jag mår förtillfället