En sak jag tycker är väldigt tråkigt är när man glider ifrån en person som man innan stod väldigt nära.
En person man pratade mycket med och umgicks mycket med.
Kanske är det så livet är. Man tappar kontakten med människor med årens gång.
Det kommer in "viktigare" personer i folks liv och då priroterar man bort vissa..

Men nu ger jag upp. Jag tänker inte försöka mer.

Har nu lagt in bilden på hur det ser ut inuti min hand på datorn.

Enjoy:



Bilden blev inte så stor ser jag. Men hur som helst. Detta är vad jag behöver genomgå.
Kollar man noga så ser man att benet har börjat dela sig där mellan skruvarna.

Tänkte börja med att berätta att sjukhusvistelsen idag gick relativt bra :)
Att ta bort stygnen gjorde inte så ont, inte de 5 första iaf. det sjätte och sista satt fast och jag ville bara tacka för mig och gå därifrån och låta stygnet följa med mig i graven och alltså aldrig ta bort det.
Men jag tror inte sköterskan hade accepterat det så jag teg och lät henne plåga mig :(

Det häftigaste med besöket var iaf när jag fick se hur det såg ut inuti min hand hittills. ska visa er imorgon förhoppningsvis. Ska scanna in bilden på datorn först bara :)

Just nu längtar jag efter min make som befinner sig mer än 30 mil ifrån mig. Okej det gör han oftast eftersom vi bor i vars ett land, i vars en värdsdel, på vars en planet! eller helt enkelt bara i Skåne och i Göteborg.
Men han kommer hit på fredag. Och det kommer vara lite annorlunda den här gången. de senaste gångerna har vi alltid träffats många dagar, nu blir det bara över helgen. Kommer gå sjukt snabbt och kännas tråkigt.
Och den här gången får han sova på golvet. Vill inte riskera minsta smäll på min hand för då tror jag ärligt att jag kommer gräva ner mig i ett hål i marken och aldrig komma upp igen. Som om det skulle hjälpa. men det hade varit kul.

Hur som helst, eftersom jag saknar min andra hälft så ska jag lägga upp videon på oss:

Igår var jag och tog av mitt bandage på handen och började på min förlängning av benet i handen.
två gånger om dagen ska det skruvas på och alltså förlängas. en gång på morgonen och en gång på kvällen. sammanlagt en halv millimeter per dag.
Enligt doktorn ska det börja göra ont på riktigt om ungefär 2-3 veckor. för mig gör det redan ont, och jag undrar därför vilken smärta jag kommer ha längre fram... det skrämmer mig.

igår fick jag ett glädjande besked. jag var helt inställd på att behöva ha den där grunkan på handen, som jag förövrigt döpt till Bertil, i 6 månader. igår fick jag reda på att det kommer ta ungefär 2-3 månader.
det är ett underbart besked!

men eftersom jag har så ont så kommer jag lägga denna bloggen på is ett tag. uppdaterar lite när jag känner för det och när jag inte har så ont.

var även hos sjukgymnast igår för att komma igång med att röra handleden och fingrarna. förtillfället är min handled helt stel och sne.

Nästa sjukhusbesök är på måndag. ska ta bort stygnen, röngta för att se hur det går och sedan sjukgymnasten igen.

Så är läget förtillfället.

Detta kommer ta 10 år att skriva (MINST!) eftersom jag bara kan skriva med en hand.

Jag blev opererad i handen. Har en fraktur i den som jag haft sen jag var liten, hur liten vet man inte. Detta har medfört att benet inte vuxit som det ska. Det är jättesvårt att förklara för er, men lägger upp en bild som kan hjälpa till:


Knogen som hör till lillfingret ska egentligen sitta där det är blått, men eftersom det benet har blivit skadat så har det alltså inte växt utan sitter på ett ungefär där jag målat rött.
Det är väl det bästa sättet att förklara på.

Tänkte först berätta hur jag märkte det, det är en liten rolig historia.
Jag gick i tredje klass, vi satt på golvet och hade samling. Så skulle vi räkna hur många dagar det är i de olika månaderna på knogarna, hoppas ni vet vad jag pratar om. Då upptäckte jag att där inte fanns någon knoge där det skulle finnas en och på det hållet är det.

Var på flera besök hos handkirurgen i malmö men de ville vänta med operation tills jag blivit äldre.
fick först tid i februari detta året eller var det kanske mars? Men då skulle jag ut på praktik på ett dagis  så vi fick skjuta fram det. och nu blev det gjort, den 12 oktober.

Vi körde hemifrån 05.00 på morgonen i tisdags och 07.40 var det dags för operationen.
men när vi var framme på sjukhuset insåg jag att detta skulle bli av. Jag skakade och jag grät så livrädd jag var. fick lugnande tabletter så jag kände mig lite snurrig 
När klockan blev 07.40 blev jag hämtad och iväg rullad mot operation. jag grät och grät och hade 3 sköterskor som stod hos mig och sa att allt kommer gå bra. 
Skulle först få en nål i handen så dom snabbt kunde ge mig mer lugnande men inte kan han som skulle sätta den göra det rätt. Han missade och grävde runt, jag grät ännu mer för nu gjorde det ont. Tillslut fick en annan ta över och sätta den i armen istället. fick lugnande direkt.
sedan sprutade de i något annat och där tar mitt minne slut förtillfället.
Nästa sak jag kommer ihåg är att det står någon över mig som säger "jenny, dags att vakna". sedan somnade jag igen.
vaknar igen på uppvaket och kollar direkt på min arm, var hög av morfin redan då.
ser att min hand hänger i en sån där påse så jag börjar slita av den för jag ville se hur handen såg ut. Då kom en sköterska direkt och sa till mig att den skulle hänga där, men sedan förstod hon att jag bara ville se. kollade på ett bandage på handen och sedan hängde jag tillbaka den i den där påsen och somnade om.
Vaknade flera fånger till och fick mer morfin isprutat flera gånger.

De ville inte skicka ner mig till avdelningen eftersom jag fortfarande var jättetrött och hade ont. men tillslut vaknade jag, blev inledd till toaletten av två sköterskor, kollar mig i spegeln, går ut, pekar på mina ögon och säger till dom att jag är jätteröd i mina ögon. det var tydligen inte konstigt.

Åker ner till avdelningen igen och fortsätter sova.
sedan kläcker jag ur mig en underlig sak. och det var när jag fick tabletter så såg en väldigt konstig ut, så jag kollar på den och säger "vad är det för en liten buse?"
Jag undrar vad jag har sagt som jag inte kommer ihåg pga morfinet.

Senare blev det snack med doktorn lite.
annars sov och mådde riktigt dåligt.  

Åkte hem på kvällen. har bandage till tisdag sedan har jag skruvar och skit i handen ungefär ett halvår framöver.
mer om det tänkte jag ta efter tisdag då jag ska till doktorn igen..