En favorit i repris.

Tänkte börja med att berätta att sjukhusvistelsen idag gick relativt bra :)
Att ta bort stygnen gjorde inte så ont, inte de 5 första iaf. det sjätte och sista satt fast och jag ville bara tacka för mig och gå därifrån och låta stygnet följa med mig i graven och alltså aldrig ta bort det.
Men jag tror inte sköterskan hade accepterat det så jag teg och lät henne plåga mig :(

Det häftigaste med besöket var iaf när jag fick se hur det såg ut inuti min hand hittills. ska visa er imorgon förhoppningsvis. Ska scanna in bilden på datorn först bara :)

Just nu längtar jag efter min make som befinner sig mer än 30 mil ifrån mig. Okej det gör han oftast eftersom vi bor i vars ett land, i vars en värdsdel, på vars en planet! eller helt enkelt bara i Skåne och i Göteborg.
Men han kommer hit på fredag. Och det kommer vara lite annorlunda den här gången. de senaste gångerna har vi alltid träffats många dagar, nu blir det bara över helgen. Kommer gå sjukt snabbt och kännas tråkigt.
Och den här gången får han sova på golvet. Vill inte riskera minsta smäll på min hand för då tror jag ärligt att jag kommer gräva ner mig i ett hål i marken och aldrig komma upp igen. Som om det skulle hjälpa. men det hade varit kul.

Hur som helst, eftersom jag saknar min andra hälft så ska jag lägga upp videon på oss:



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback