Min dag började med att jag fick duscha mig med en antibakteriell tvål eller något sånt.
Sedan körde pappa mig till Ystad när jag mötte upp mamma, och vi två fortsatte sedan vår färd mot Malmö.
Gick resan problemfritt? Nej!
Det var lång kö på motorvägen och vi fick krypköra hur jävla långt som helst, klockan blev bara mer och mer.
Väl inne i Malmö var det ju totalt KAOS!
Köer vid rödljusen var grymt äckligt långa! Man rörde sig två cm innan det blev rött igen.
När vi äntligen närmar oss parkeringen ser vi hur mycket snö det är, man kunde inte parkera på vägen för där var högt med snö. På vår vanliga parkering var även där högt med snö, men där hade stått en bil innan på en plats där vi så tänkte chansa på att kunna åka i dessa spåren. Hur gick det då? Lika dåligt det.
Vi fastnade i snön, jag fick stå ute och kasta bort snö med händerna och mina skor för att hjulen skulle kunna röra sig lite.
Vid det här tillfället var klockan halv 10, och jag hade tid klockan 9. GREJT tänkte jag, nu blir det ingen operation iom att vi är så sena :(

Men det var många som hade varit sena pga snön idag så det var ingen fara. Fick gå upp till avdelningen och byta om till dom där otroligt fina sjukhuskläderna. Sedan skulle det sättas nål i armen. Kan tillägga att detta är något av det värsta jag vet. Och vad händer? jo det misslyckas två gånger. Då fick en annan sköterska komma in och göra det, hon lyckades väl, men sedan när droppet kopplades på började min arm svullna så den hade väl kommit lite snett. och då fick den plockas ut igen. Nu sa jag ifrån att nu vill jag att dom uppe på operation gör detta. Och så fick det bli.
Fick lite lugnande tabletter, värktabletter och även tabletter mot illamående.

Sedan blev det då min tur att rullas upp till operation, fick åka rullstol. det var hemskt.
Väl där uppe fick jag hoppa över till operationsbordet och helt plöstligt hade jag fullt med grönklädda folk runt omkring mig. visste inte vem jag skulle kolla på så låg och kollade runt på alla. kan ha sett lite dumt ut ;)
Dom satte iaf nålen i armen på mig och jag fick svara på tusen frågor.
Och jag kan säga en sak, jag kan definitivt mitt personnummer. Det är ju helt sjukt hur många gånger man ska säga det till 20.000 olika personer.

När dom hade kopplat på mig 90 sladdar och massa apparater och skit fick jag reda på att jag skulle få extra mycket medicin mot illamående och dom skulle söva mig på ett annat sätt än sist. Orsaken till detta var att jag mådde verkligen skiiit efter förra operationen.
När det sedan var dags att sövas sa dom att dom nu skulle spruta in sömnmedel i armen på mig så jag somnade.
HA! tänkte jag. Lycka till. Jag ska spreta emot in i det sista.

Plötsligt känner jag bara hur min kropp blir konstig. Armarna kändes helt sjuka! Benen likadant! Rummet var jobbigt att kolla i, MEN jag tänkte inte sova. Hade ögonen öppna och kämpade. Dom sa åt mig att blunda. Glöm det svarade jag ;)
Istället började jag berätta om att jag inte ville vakna mitt i operationen och känna något och hon som hade hand om min sömn svarade att hon skulle hålla koll på mig hela tiden.
Sedan inser hon att jag inte somnar, så dom ger mig mer sömnmedel, en högre dos. haha.
Och där tar mitt minne slut!

Nästa sak jag minns är att jag vaknar på uppvaket, kollar på min hand/arm. Gips? Jaha coolt tänkte jag och drog av klämman från fingret, (som inte ska dras av utan ska sitta där)

Tillslut ser en doktor att jag ligger och håller i den klämman med andra handen. så hon går fram och sätter tillbaka den och säger att jag måste låta den sitta där.
jaja tjat på dig tänkte jag och sedan somnade jag igen.
Nästa gång jag vaknade kliade det på benet, och med vilken hand skulle jag klia med?
Vänster? - där har jag ett stort och klumpigt gips och hade smärta i den.
Höger? - där hade jag klämma på fingret, dropp och saker överallt.

Mitt val blev höger, tog av klämman lite diskret och vad händer? jo det börjar tjuta i apparaten som den var kopplad till. Kliade mig snabbt som sören, satte på klämman igen och hör någon säga "hon har nog dragit av sig klämman igen"
Jag? skulle jag? pfft, aldrig!
sköterskan kom dit och sa att klämman ska sitta på fingret. Vad blir mitt svar? jo ungefär såhär "jag har inte dragit av den! den fastnade i täcket så den gled av"

Låg nog mest vaken efter detta. fick lite mediciner och sedan var jag färdig för att åka ner till avdelningen.
Min doktor som operarade mig och har hand om mitt lilla speciall fall kom dit och pratade och då sa jag att jag tror bandaget som sitter vid gipset sitter för hårt för det gjorde svinont.
Så då fick vackert doktor klippa upp det och jag kände bara hur det lättade. snabbt fixade han på nytt och nu är det bra igen :)

När det var dags att bege sig hemåt hade vi ett problem, bilen satt fast på parkeringen i all snö.
Men man heter inte Penny för ingenting, jag visade mig vara en riktig man och tog bort snö till höger och vänster.
Sedan kom det en kille och en tjej som hjälpte oss lite. jättesnälla människor finns det faktiskt!

Och nu ska jag berätta för er, att det är fruktansvärt att skriva på tangenterna med gips! så det är säkert massa feltryckningar i dernna texten för att gipset tar emot överallt ;)

Nu ska jag inte skriva mer om detta just nu för nu är det lååångt.
men ni ska få en bild på mitt tjusiga gips, som jag förövrigt är väääldigt varm i.



Från ställning till gips till plastskena till fri?

Och det jag menar med plastskena är att efter gipset ska jag få en plastskena som jag kan ta av och ta på :)

Godnatt på er!