Nattinlägg

Ligger och funderar på lite saker såhär på kvällen.
Idag hamnar mina tankar på min allergi. Jag är glutenintolerant, vilket innebär ganska så simpelt att jag inte tål saker med vete, korn, råg och havre i.
Jobbigt kan tyckas, men jag är van. Visst tycker jag det är lite jobbigt men nu är det så och jag kan inte göra något åt det.

När jag var mindre skämdes jag något så fruktansvärt över detta, jag ville inte gå och ta speciell skolmat i skolan och jag tyckte det var så fruktansvärt pinsamt att berätta det för någon. Löjligt tycker jag nu.

Jag lägger inte ner särskilt myckt energi på att jag inte kan äta saker som andra kan. visst att jag ibland kan bli väldigt sugen på saker och känna att jag hatar min allergi, och visst provsmakar jag även ibland men inte mer än så.

Jag klarar mig fint ändå, och för mig är det en självklarhet att äta glutenfritt, som inte alltid kan verka så gott i andras ögon.
Det är nämligen så att jag får ibland kommentarer om mat, kakor osv som låter ungefär "öe hur kan du äta det???"  Nu har jag en fråga tillbaka till er som säger sånt till mig, vad ska jag annars göra? svälta?? eller kanske äta vanlig mat och bli sjuk??
Jag har inget annat val än att äta glutenfri mat oavsett om ni andra inte förstår hur jag nu kan äta det. Det är min medicin kan man säga. likadant som andra tar tabletter för olika sjukdomar eller något så äter jag mat jag tål för att inte bli sjuk.

Om det är något jag har lärt mig är det att välja att vara utan mat ibland när jag är ute med vänner och fikar eller ska på någon fest där det ska bjudas på mat. Jag är hellre utan mat än att vara till besvär för någon!
För vissa är det okej att berätta för mig vilket problem jag är, för vissa är det en självklarhet att man inte klankar ner på någon för en allergi utan fixar helt enkelt så att alla är nöjda.

Jag tror inte ni förstår hur det känns att höra meningar som t.ex. "ja men din mat är ju ett problem" "det är du som ställer till det"

Jag har inte valt detta själv, jag tycker inte det är kul, inte alls.
Men det hade varit 10 gånger bättre om folk kunde hålla sina tankar inom sig själv och inte berätta för mig vilken börda jag är!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback